Ninni - life on a stick

Jag erkänner - jag har blivit nörd!

I en hel veckas tid har jag hittat mig själv bänkad framför radion och det som kallas Musikhjälpen 2009. Det sänds även live via nätet så det är lätt att fastna vid bilderna inifrån glasburen som är den studio där evenemanget sänds från. Det är allt för många upplevelser för att jag ska kunna berätta om dem så jag ger en uppmaning till alla er som inte lyssnat på denna fantastiska tillställning: Gör det och önska en låt för fan!

Christer Lundberg (från programmet Christer i P3), Jason Diakité (alias Timbuktu) och Ametist Azordegan från SR Metropol sitter inlåsta i en glasbur på Avenyn i Göteborg under en veckas tid. De sänder därifrån välgörenhetsradio till förmån för Radiohjälpen och i år går pengarna för att bekämpa malaria. Trots försumbart födointag (de får enbart dricka flytande föda), alldeles för lite sömn och en ihärdig bevakning så gör de ett mästerligt jobb och är värda all cred! Christer har jag vart ett stort fan av sedan länge men de andra har – även de – visat sig vara kloka människor och duktiga radiopratare. Grymt underhållande och vettigt koncept!

Gör som jag – skicka ett sms till Musikhjälpen, önska en låt och skänk på så sätt pengar till malariabekämpning! Jag har redan skickat två sms! Den första önskningen var VNV Nations låt Illusion och den andra var Miss Li's Polythene Queen.

Trevlig fredagkväll!

//Ninni

Tentorna är avklarade och känslan av att det faktiskt är jullov börjar infinna sig allt mer. Ett välförtjänt lugn har klamrat sig fast som en aura runt hela mig och det är svårt att förstå den frustration och uppgivenhet som fanns i början av veckan.

Julkänslan kommer även den i takt med lovkänslan och det blir inte sämre av att det ligger flera decimeter snö på backen – ett resultat av denna veckas snöoväder. Värst var det kanske igår då plogbilarna gick för högvarv på såväl parkeringsplatser som motorvägar. Det var oerhört mysigt att gosa ner sig under ett varmt täcke när snön yrde utanför fönstret! Efter en lång beslutsprocess valde jag dock vid lunchtid igår att trotsa vädret och faktiskt försöka ta mig ut på vägarna.

Iförd raggsockor, ”björn-fetta” (som uppenbarligen min fuskpälsmössa kallas för), dunjacka, Johans skidvantar och andra chica vinteraccessoarer  gav jag mig ut till kyla och snålblåst för att ge mig på moment nr 1 – att hitta bilen under tre decimeter snö och skrapa av den värsta snön och isen.  Det gick givetvis smärtfritt tack vare min framförhållning med lämpliga vinterkläder (”Det finns inga dåliga väder – bara dåliga kläder" eller vad säger du morsan???).

Nu var det bara att ge sig på det lite mer kritiska moment nr 2 – att ta sig till Johans jobb för att lämna lite långkalsonger, vantar mm.  Det gick bra men sakta och jag kände mig som en liten tant när jag satt upptryckt i framrutan med min björn-feett och båda händerna i ett stadigt tio-i-två-läge på ratten. Karavanen av lastbilar (och jag) snittade en hastighet på 40 km/h på E4/E20 söderut och tant-känslan ökade kraftigt när jag kom på mig själv med att sitta och svära åt de flådiga direktörs-räser-bilarna som svischade förbi mig i tredubbla hastigheten. Jävla stockholmare som tror att de är nått och inte vet bättre!

Nåväl – till RegalService kom jag tillslut och till min kära sambo som slet som ett djur som tillförordnad chef när Stefan har åkt till Thailand. Flera båtar låg kvar i sjön i snöovädret – båtar som riskerar att frysa sönder om de inte tas upp och blir konserverade. Till saken hör att en kollega samma dag hade hamnat i kräksjuka och en annan har annonserat att han förmodligen ska bli pappa idag. Grattis till Johan som har halv styrka som tillsammans ska försöka få upp resterande båtar med en kran som frusit, motorer som inte startar, tampar som man får slå upp och en gårdsplan som måste skottas för hand tre gånger innan lunch för att det snöar så otroligt. Jag tyckte att det inte var mer än rätt att jag fick åka till min stackars genomfrusna man med ombyte och lite kärlek. Staaaackars Johan!

Över 100 trafikolyckor har hänt på ett dygn, båtar ligger i sjön och stockholmarnas liv blir under under denna period ett kaos. Det är helt otroligt att det snöar i år igen - Stockholm blir lika förvånat varje gång det händer!

Idag har det åtminstone slutat snöa. Jag sitter under mitt varma täcke och lyssnar på Musikhjälpen i P3. Johnny har dessutom blivit frisk efter sin hovböld så jag ska försöka åka ner till honom alldeles strax. Det tar emot och jag tycker RIKTIGT synd om mig själv som över huvud taget behöver sätta min fot utanför dörren idag! Staaaackars Ninni!

Ha en bra dag vänner!
//Ninni

Ibland är det bara skönt att få ett break från tentaplugget. Vi ska iväg till Johans chef på middag ikväll. Jag har hotat Johan med att gå hem i rimlig tid - vilket inte brukar hända när Stefan håller i taktpinnen. Vi får se hur det går. Lite busigt men mycket kul!

Ha en trevlig fredag vänner! Ni är också värda ett break efter veckan - det är jag helt övertygad om!

//Ninni

Upp igen till en ny tentapluggsdag. Woho! Det är tungt att komma igång och lätt att istället drömma sig bort till vad jag ska göra efter sista tentan. Baka lite mer julgodis, julstäda, köpa några julklappar och bäst av allt - åka till Sunne dagen innan julafton!

Fredagar betyder ofta ridning på förmiddagarna och därmed dagar som jag ser fram emot mycket. Idag är det dock två saker som hindrar mig att åka ner till Kenneth, som Linda brukar kalla hästen eftersom hon aldrig kommer ihåg vad han heter (eg Johnny...). 

Det första som hindrar mig är tentaplugget. Skulle jag åka till stallet idag så skulle jag aldrig komma därifrån!

Det andra är att killen har blivit lätt halt på ett bakben. Stackars Kenneth! Det är inte så farligt men det blir ju ändå en läkningsprocess. Om man ska vara egoist kan man väl säga att det åtminstone kom vid rätt tillfälle eftersom det jag inte missar några tillfällen i och med tenta-p.

Jag får drömma istället:


Mr Johnny Tender (alias Kenneth)


Sanna och Julia var med mig till stallet när de var hit. Jättemysigt var det även om dimman låg som ett tjockt täcke över hela Bröta och kallt som attan.


Lilla hjärtat var också med och fick en ny kompis - Emil eheter han. Kattfan vägrade att vara någon annanstans än hos Johan, som är jätteallergisk och som dessutom älskar katter! När han väl satte sig på axeln så hade Johan inte hjärta att peta ner honom. Sötnosar!

//Ninni

Tentapluggsveckan har börjat och den har kommit som ett slag i magen. Som det brukar vara. Som det kanske ska vara… Hektiskt plugg under alldeles för många av dygnets timmar suger musten ur mig, men det är ändå som det ska vara under en tentaperiod.

Visst är det väl kanske så att den gamla klyschan om att man ska börja i tid gäller - annars kanske det är ens eget fel att det blir hektiskt. Samtidigt är det svårt. Det är svårt att hänga med nog mycket när inte alla bitarna finns på plats. Innan det går att få sammanhang mellan alla de olika delar som föreläsaren försökt pränta in under en rad olika föreläsningar.

Denna gång är ämnena Reglerteknik och en kurs som kallas Produktion – organisation och styrning. Båda ämnena känns både intressanta och relevanta även om den sistnämnda känns mer påtaglig. Reglertekniken är svår och innefattar abstrakta beräkningar med variabler som verkar tagna från luften. Jag har under hela läserioden haft svårt att greppa ämnet och svårt att veta hur jag ska hantera det.

Hitintills har jag tagit mig fram genom högskoledjungeln tack vare min förståelse. Inlärningen har grundat sig i denna förståelse och många gånger ett jävlar anamma för att få mig själv till förståelse. Med hjälp av intuition och min vilja att konkretisera problemen som jag ställts inför har jag behövt börja från grunden med alla dessa problem. Matematiken har varit ett viktigt verktyg och min känsla för den har gjort att jag - i mina tankar - kan bygga upp mer komplexa och framför allt reella system av olika slag. Oavsett om det har handlat om ren matte, hållfastighetslära, optimeringslära eller mekanik har jag haft relativt lätt att lära in det - tack vare ovanstående egenskap.

Nu är det inte så längre. I och med kursen i Reglerteknik har jag fått en uppenbarelse. Denna uppenbarelse brukar benämnas som ingenjörskonst.

Under hela min högskoleperiod har jag trott att grundläggande förståelse är den enda och sanna vägen till kunskap. Att kunskap, per definition, är djup och komplex. Har man inte djupet så ska man inte säga att man kan.

Visst är det så att min utbildning under flera års tid har gett mig verktyg till förståelsen och också gett mig djupet. Det är inte så att den kunskapen jag har är bortkastad! Dock handlar inte ingenjörsyrket om att förstå och förklara allting. Det kommer inte att vara mitt jobb utan kan istället lämnas åt vetenskapsmän och teoretiker. Mitt jobb kommer att handla om övergripande strukturer och att kunna göra beräkningar utifrån givna verktyg och inte utifrån grundläggande matematik. Utbildningen är mest en prövning för att se att man fattar – egentligen.

Så – det är dags att bygga om mig själv och min inlärningsförmåga. Målet får bli acceptans av det – på min nivå – oförklarliga och även bli bättre på att tänka ur ett övergripande perspektiv. Det kommer inte bli lätt eftersom det ligger djupt rotat. Första prövningen: tentamen i Reglerteknik på tisdag. Önska mig lycka till!

Nu ska jag sova.
//Ninni

Återigen har det lyckats bli en kanonhelg. Lagom av allt vilket har resulterat i en söndag där inställningen till den kommande veckan är positiv. Inte alls ångestladdad vilket söndagseftermiddagar ibland tenderar att vara.

Förra veckan ringde min chef och frågade om jag inte ville hänga med på Ragn-Sells julfest. Svaret blev kort och gott ja eftersom jag har svårt att tacka nej till sådana erbjudanden. Denna fest ägde sedan rum i fredags på Piperska Muren på Kungsholmen. Jag kan bara säga att det var ett lyckat drag att följa med! Oerhört många trevliga människor – kända som okända – och en oerhört trevlig stämning över lag. Tack till alla glada Ragn-Sellare som gjorde kvällen!

Igår åkte jag och Johan till Spånga för att göra ett försök till att få in lite julstämning mitt i regn och rusk. Med oss hade vi en påse med allt från pepparkaksdeg till puffat ris – målet var nämligen att knåpa ihop en mängd olika julsötsaker.  Så här blev resultatet:


                          
                           En massa pepparkakor – omnomnom.  

Emilia är en hejare på att dekorera pepparkakorna.


Ian körde istället freestyle - extra mycket mjöl, extra mycket allt (exempelvis en inbakad legobil)


En halvklar julstubbe.


Emilias marsipanfigurer


Boysen glöggar.


Mamma gav mig idén att lägga up recepten på vad vi gjorde (bra idé mamma!). Vi gjorde bara enkla recept som barnen kunde vara med på (och som vi inte blir upprörda över när det går fel). Ingen knäck och annan skit som barnen kunde bränna sig på. Här kommer de:

Julstubbe
Ca 250 gr mandelmassa
Finhackad sötmandel
”En pjonk” (som mormor säger) whiskey eller cognac
Ca 250 gr nougat
Smält mörk blockchokald
Hela valnötskärnor

Riv mandelmassan och blanda med sötmandel och lite sprit.
Kavla ut mellan två bakplåtspapper till en lagom stor fyrkant – typ 1 cm tjock, kanske.
Skär nougaten i mindre bitar och forma den till en… ehh… cylinder kanske man säger. Den ska åtminstone vara lika lång som mandelmassan.
Rulla mandelmassan runt nougaten.
Täck med smält choklad.
Ägg en rad med valnötskärnor ovanpå.
Förvara svalt.


Chokladpuff
250 gr ljus blockchoklad
1,5 msk kokosfett
6-7 dl puffat ris

Smält blockchoklad och kokosfett i ett vattenbad.
Rör försiktigt ner det puffade riset.
Häll upp i formar och förvara svalt.
Det går även att byta ut ris mot corn flakes. Bli krispigt och gott!


Pepparkakor
Köp färdig pepparkaksdeg. (Det är ett jävla meck att göra egen så skit i det!
Kavla ut och baka. Ugnen ska vara på 225° tror jag.


Marsipanfigurer
En massa marsipan
Karamellfärg

Bara att låta fantasin flöda. Vi använde russin, mandlar och smält choklad också.
Det är hur som helst ingen som äter skiten sen i alla fall så det är bara för att ha kul.

Jag upptäckte alldeles nyss att samtliga av mina syskon har en blogg eller bildagbok. Kunde inte låta bli att länka till dem. Gå gärna in och kolla! Många fina bilder och härlig läsning av och med mina fyra älsklingar.

Det är ett märkligt fenomen det här med blogg och annat. Det kan lätt gå till övedrift och bli ett verktyg för skitprat och förmedling av en massa blaj. Jag kan dock inte låta bli att tycka att det är härligt när det håller sig på en sund och behaglig nivå. Att få följa nära och käras små vardagsbestyr som jag inte kan ta del av på det naturliga sättet är en otrolig förmån. Bloggande är en mysig och givande sysselsättning så länge det hålls på en lagom nivå. Jag vet åtminstone vart min nivå ligger.

Nu ska jag till skolan en sväng. Ha en bra dag!

//Ninni

Jag måste bara berätta om helgen. En fascinerande, magisk och spännande helg då mina yngsta systrar Sanna och Julia tog det stora steget ut i stora världen för att hälsa på mig och Johan. Att första gången någonsin sätta sig ensam på ett tåg till en terminal som man enbart hört namnet på är aldrig enkelt men alltid förväntansfullt och lite nervöst. Självklart gick det bra och jag är oerhört stolt över att de vågade och ville komma till storstan över en helg.

Målet med helgen var Stockholm International Horse Show vilket blev lite av en favorit i repris från tre år tillbaka då jag och Julia var dit. Det känns så långe sedan. Så länge sedan vi åkte till Stockholm, såg den fantastiska Globenshowen och trängdes med hästfolk i tunnelbanan på väg från arenaområdet sent på kvällen. Minns du det lillasyster?

Årets show var minst lika fantastisk. Det är alltid lika fascinerande att se vitt spridda människor och principer mötas under ett och samma klotformade tak. Det är så magiskt att se riddare och dess lugna quarterhästar mötas med dressyrryttare och dess högresta halvblod, ridskoleelever och dess trofasta ponnys, spanjorer och dess väldresserade andalusier.  En sak har dock alla gemensamt.  De har ett intresse för hästar och det vi kallar horsemanship – konsten att förstå hästen och kunna kommunicera på deras eget språk. Detta sker på lika många olika sätt och nivåer som det finns ekipage. Även om alla har olika ambitioner och kunskap så sammansmälts de på ett magiskt sätt. Sammansmälts genom horsemanship.

Det var två enskilda föreställningar och därmed två människor som fascinerade mig än mer än de andra.  Det som förenade dessa två var de lugna och okomplicerade förhållandena som de hade till sina djur. För det var inte enbart en häst det handlade om i det ena fallet utan även fyra bordercollies och lika många getter vilka ryttaren förde och kommunicerade med på ett sätt som jag aldrig sett tidigare. Otroligt samspel. Jag kan tyvärr inte komma ihåg vad tjejen hette, men jag lovar att jag ska ta reda på det.

Den andra föreställningen var den mer kända ”hästviskaren" JF Pignon som idag hade med sig fyra av sina omtalade Camarguehästar samt en minde ponny av okänd ras och en ännu mindre shetlandsponny. Det är svårt att beskriva känslan av att se honom arbeta med sina hästar eftersom den känslan förmodligen skulle kunna sammanfattas med en bok. Kolla istället in SVT Play där det finns klipp.

Bilderna nedan kan vara lite brusiga, men så blir det om man sitter lite för högt upp i arenan.
Hmm… Nästan fånigt inlägg… Men va fan - jag är så lyrisk!

//Ninni




Avtackning av trotjänaren och medaljplockaren Briar efter alldeles för många år i trogen dressyrtjänst. En liten tår kom nästan när de plockade av sadeln av världsstjärnan.



Den otroliga tjejen med hennes häst, fyra bordercollies och lika många svarthalsade bergsgetter.



Friserkadrilj i svår dressyr.



JF Pignon



JF Pignon



Sanna och Julia utanför Globen.