Ninni - life on a stick

    -- Those who have faith, through it have power and they shall know glory unto the final end --

Det är märkligt hur en genre kan fascinera så mycket. En genre som är helt främmande och som är spännande och intressant, utan att egentligen ha den fulla dragningskraften så tillvida att man rycks med till hundra procent. Man kan bara stå där på ett nära men behagligt avstånd så att influensernas vatten står en upp till anklarna – man känner strömmarna och känslan i vattnet men grips inte med av kraften hos det.

Ungefär så känner jag för den kombination av synth- och gothkultur och musik som jag under de senare åren stött på tämligen frekvent. Denna märkliga och brokiga subkultur vars anhängare gör allt för att sticka ut och märkas men som misslyckas så fatalt. Detta eftersom även de andra klär sig i neonlinnen, vida byxor, platåskor, har piercingar på samma ställen och liknande tatueringar hämtade från sagornas värld. En sökande skara människor som förenas under en svart och mystisk fana…

Det finns någonting hos dessa människors som tilltalar mig. Passionen och sårbarheten hos dem skänker en dimension av frihet och exotisk mystik till denna redan innan så märkliga subkultur.  

Det finns dock några komponenter i denna värld som jag kan ta till mig och kalla mina. En av dem är VNV Nation – den engelska synthgruppen som vi såg på Dieselverkstaden i Nacka nu i helgen. Sedan jag började lyssna på dem för ungefär tre år sedan har de lyckats klamra sig fast hos mig allt. Jag trodde faktiskt inte att jag förmådde bli ett större fan än jag redan är. Konserten i helgen bevisade dock motsatsen – den var fantastisk!

Jag har funderat över vad det är hos denna grupp som är så tilltalande… För min egen del tror jag det handlar om den genomtänkta enkelheten. Varma hjärtliga budskap till den lilla människan som syftar till att tro och lita på sig själv och ta hand om sin omvärld och sina medmänniskor. Opretentiöst, enkelt och uppriktigt. Jag tror dessutom att det är dessa raka och osminkade budskap i kombination med syntharnas mystik som fascinerar mig en hel del…

Det är även en fröjd att få gå på en konsert i en så pass smal genre. Hängivenheten till musiken är total och varenda människa i publiken sjunger och är som i trans. Lasse Winnerbäck eller annan mainstreammusik i all ära, men det går aldrig att uppnå samma passion hos en stor, bred publik. Hela konserten genomsyrades även av Ronan’s (sångarens) glädje och närvaro. Han snackade en hel del och ville uppenbarligen hellre ha en skön stund än att plöja låtar på löpande band.

VNV Nation är delar av synthens vatten som går mig upp till anklarna. Det är ett varmt och behagligt vatten som ger en förnimmelse där jag står och som tillåter mig stå kvar.


//Ninni

Les Weset och Papa BG på konsert.


The ballad. Ronan Harris i VNV Vation.

Tiden går långsamt ibland. Väääldigt längsamt! Jag har så mycket att se fram emot, så mycket som kommer att hända. Det är kul och jag är förväntansfull men ibland går tiden bara för långsamt... Nu i helgen ska vi på konsert och se VNV Nation, något som vi bokade redan innan sommaren och som jag sett fram emot sedan dess. Den här gången skall inte stängda slussar och tomma bränsletankar få möjlighet stoppa mig – så som det gjorde när vi skulle se The Baseballs på Grönan. Recension kommer…

Idag hämtade jag dessutom ut biljetter till Jerry Williams på Tyrol som vi – i synnerhet jag och mamma – har längtat efter ända sedan den gamla Rock n’roll-legenden körde samma race i våras. Sex biljetter fick det bli – till mig, Johan, mamma, Micke, syrran och Emil. Det ska bli så skönt att få träffa delar av min familj igen! Jag längtar alltid, hela tiden, efter dem men i de allra flesta fall står man åtminstone ut med saknaden och det allt för långa avståndet... Jag vet att jag snart får se dem igen. Nu börjar det dock bli olidligt! En och en halv månad är definitivt för lång tid och vetskapen om att det är två långa veckor tills de kommer gör det inte bättre.  

Yeye… Man får försöka göra något av det som känns som transportsträckor också… Laga mat till exempel. Jag testade ett recept idag som jag kommit över tidigare. Ett lasagnesubstitut som både jag och Johan uppskattade enormt! Håll tillgodo.

Färs:
500 g köttfärs
2 msk olivolja
1 msk sambal olek
salt & peppar
1/2 dl hackad färsk basilika

Sås:
1 dl hackad färsk mejram (jag tog mindre mängd torkad)
1 burk krossade coctailtomater
1/2 dl vatten
2 dl keso
2 msk olivolja
1/2 dl mandel
1/2 finhackad röd pepparfrukt
4 hackade vitlöksklyftor
3 msk hackade soltorkade tomater
salt & peppar

Plattor och topping:
Lasagneplattor
coctailtomater
1 tärnad paprika
Riven ost, gärna lagrad

Sätt ugnen på 250 grader, fräs färsen och tillsätt kryddorna. Mixa samtliga ingredienser till såsen så den blir slät. Smörj en form med olja och lägg sedan varannat lager sås och varannat lager med köttfärs (mellan plattorna). Överst skall det vara sås och topping. Grädda i mitten av ugnen i 30-40 min!

Omnomnomnom!

/Ninni

Dagen igår var den mysigaste på mycket länge! Jag har varit lite depp i ett par veckor nu på grund av diverse oönskade företeelser och vid sådana tillfällen kan det ibland vara svårt att ta till sig positiv input. Jag har inte vetat hur jag ska bete mig och vad jag ska göra för att få energi och försöka må bättre. Bitterheten har helt enkelt tagit överhand – något som den sällan brukar få chans att göra så starkt.

Helgen, och speciellt gårdagen, har därför varit välbehövd! Igår var vi ute i skogen i flera timmar. Åkte fyrhjuling, njöt av den friska höstdoften och plockade mängder med kantareller och trattkantareller. Skogen ger energi – det är bara så!

Dock var rensningen av svampen (som tog typ två och en halv timmar) inte riktigt lika roligt, även fast det också fick sin charm till tonerna av kvällens valvaka i TV4.

Som vi alla vet hade ju valet en olycklig utgång – men just igår brydde jag mig inte om att ta det till mig särskilt mycket utan red istället på vågen av den mysigaste dagen på länge!

//Ninni

Jag vill bara meddela att den rostade mackan med smörstekta kantareller var fantastisk!

Sedan jag flyttade till Stockholm har jag varit förvirrad. Åsikter – inte minst soldariska ställningstaganden och definitioner av lycka och framgång – har ställts på sin spets och det som tidigare varit självklarheter för mig har ifrågasatts av medmänniskor. Jag märker att människor runt omkring mig inte alltid (eller i själva verket mycket sällan) ser sin omgivning med samma glasögon som jag själv gör. Detta är oerhört frustrerande och konstigt i min – den lilla naiva flickans – värld.

Detta har dock gjort att jag blivit allt mer medveten om min egen politiska ställning. Jag märker att mina egna åsikter faktiskt betyder något eftersom de skiljer sig från många andras. Jag har blivit allt mer benägen att påvisa min ställning. Att låta ALLA människor – oavsett grundläggande förutsättningar – ta plats och finnas till i en fungerande välfärd.

Däremot har jag alltid blivit lite stressad över de partipolitiska reklampelarna som för tillfället tar plats i varenda TV-kanal, varenda morgon- och kvällstidning och på varenda lyktstolpe som finns i hela Sverige. Stora affischer, valda i någon strategisk färg, med en bild på en leende partiledare och ett urholkat budskap om att jobben är viktigast. Debatter som syftar till att lyfta fram de viktiga ställningstagandena men som i själva verket enbart blir låga uttalanden på sandlådenivå om hur dåliga ”motståndarna” är. Statistik och undersökningar med missvisande siffror som man använder sig av för att stärka ett redan urholkat budskap.

Istället för att se och visa sin ödmjukhet inför det faktiska problemet i den viktiga debatten, uppfattas politikerna som ett gäng naiva retoriker som pratar över huvudet på de människor som problemen faktisk berör. Fy fan…

Till alla er som jag hoppas ska rösta på söndag har jag bara ett tips: Se och förstå dina egna grundläggande ställningstaganden. Se bortom de politiska flosklerna och försök att förstå vad politikerna egentligen menar och vill.  Åt viket håll vill du att Sverige ska vandra under de kommande fyra åren? Oavsett om du röstar på blåa, röda, feminister eller pirater:  Rösta med hjärna och hjärta – inte med plånbok!

Till sist har jag tips på en bra länk för dig som fortfarande är osäker – www.valpejl.se

//Ninni

                  
                    Bild hämtad från nyhetskanalen.se

Hösten är på väg nu… Det känns bokstavligt talat i luften. Detta i kombination med en – åter igen – påbörjad skolgång, megaförkylning, nya höstkläder och ett lugn som infunnit sig hos mig och människor generellt. Jag måste säga att jag gillar det! Jag gillar lugnet, de återfunna rutinerna efter sommaren och att få bearbeta den gångna tidens alla intryck i stillhet.

Jag är en av de människorna som alltid längtar efter värmen och solen när man börjar prata väder med vem-som-helst. Jag har alltid varit lite melankolisk och ångestfylld när hösten kommer och sedan burit denna känsla med mig i ett halvår tills knopparna brister på nytt. På senare år har jag dock märkt att dessa känslor tonat bort en del. De kommer fortfarande tillslut, men inte lika starkt och länge som tidigare. Jag har märkt att jag faktiskt börjar gilla höstluften och mörkret – en känsla som faktiskt är fantastisk! Jag menar; så mycket mer man kan få ut av sin tid om man orkar med sig själv och sitt liv även under de mörka perioderna.

Jag tror att mitt lilla Hjärta faktiskt har en del i detta. Alla de gånger han påminner mig om mysiga höstkvällar med tända ljus, stillhet och enbart varandras närvaro. Alla gånger han påminner mig om filtar, goa filmer, tid att inte göra någonting, tid till eftertanke… Tack Johan! Välkommen hösten!

I helgen ska vi så tacka av sommaren i och tillsammans med båten. Tanken är att vi ska starta redan ikväll med att lägga oss i en Djurgårdshamn för att sedan gå till Gröna Lund och titta på The Baseballs som spelar där. Jag har, ända sedan jag hörde dem första gången, velat se detta tyska mainstreaminspirerade bluegrassband och nu äntligen ska det bli av!
                               
                                     www.thebaseballs.com


På lördagen åker vi först på en tripp till Ljusterö och äter lunch för att sedan åka till någon form av klubbholme och avnjuta en kräftskiva. Det är sista turen med Dinon för i sommar och det ska bli sååå skoj!

För tillfället tuggar jag därför Zyx halstabletter, dricker te och går i mjukiskläder för att ha en sportlig chans att vara kry nog så vi inte missar kvällens händelser.

Frida skickade för övrigt kompletterande pix (från dagen då hon och Emma var med oss ut i båten) som hon sa var tvungen att komma upp på bloggen. Jag vet inte om bilderna behöver någon vidare förklaring – mer än att Johan blev trött på oss och somnade därför i ruffen i ett antal timmar. Fruntimmer skaaaa inte ha körkort på båtar och rosévin!!!! Håll till godo!

//Ninni

Jag har funderat på när jag får lust att börja skriva igen... Sommaren har gått så fort men har bjudit på så himla många värdefulla tillfällen att bära med sig. Tyvärr har jag oftast glömt kameran för att föreviga de märkliga, otroliga och fantastiska ögonblicken...

Ändå drog jag lätt på mungiporna när jag gick igenom den lilla, men naggande goda, fotoskörden. Jag vet även flera amatörpapparazzis som skulle kunna fylla på mitt album. Gör gärna det - skicka bilder som jag kan fylla på med!

Jag försökte välja ut enstaka bilder men det gick inte! Nu kör vi!

__________________________________________________________________________

På en balkong på Ekerö


Startskottet för sommaren gick en jummen kväll i början av juni. God mat i ett 1700-talstorp, drinkar på Jungfrusunds krog och ett otroligt trevligt sällskap gjorde kvällen fulländad! Bilden är tagen strax innan 06:00 på morgonen dagen därpå.

__________________________________________________________________________

Båtracet Cape North med flickorna


Johans inhyrda bikinibrudar. Många båtar i skärgården i och med ett båtrace som vi var och kollade på gjorde att han kostade på sig lite extra. Värmländskor - om stekarn' själv får välja!


Frida från sin mest smickrande sida! Vi passade på att vara drägg när kaptenen sov...

__________________________________________________________________________

Undulatuppfödning - en solskenssaga

Hela vår familj strax innan bebisarna fick åka till nya hem. Från vänster - Pappa Rambo, Zelda, Mamma Lina, Börje, Navi och Link.



Är dom inte fina!?

__________________________________________________________________________

Midsommar


Midsommargänget - Nina, Emil, Tove, jag och lilla hjärtat - i en skärgård nära dig!


En tokpackad råtta inför avfärd till båten som vi sen skulle åka med till Ljusterö (och då hade vi dessutom även kört en vända tidigare). Jag fattar inte hur vi även fick plats med tre personer i baksätet då packningen tog upp två sittplatser! Råttan var bakis i flera dagar efteråt!


Lillasyster svabbar däck innan avfärd... eller nått...


Jäkla tur att Johan har en chef som förser oss med champange! Vi fick täcka upp med jordgubbar i glasen så att det skulle räcka till alla.


Kransbindning är en vetenskap i sig...


...men snygga blev dom! (Kransarna alltså)


Har inte jag sett syrrans min tidigare? Det är åtminstone hennes bästa sida!

__________________________________________________________________________

Sagolika Sunne!


Dag 1 - Jordgubbsplockning. Resultat: 9 kg på under 30 minuter (och då hade vi säkert ätit lika mycket under tiden också). Omnomnomnom


Toves linne matchar jordgubbarna och hennes flin matchar hennes personlighet



Omnomnomnom!
Mamma - don't!!!! Du kommer DUMPA!!!!


Till salu - Oerhört charmig lillasyster i sina bästa år. Tro det eller ej men hon kan både städa och laga mat men i övrigt vissa defekter. BVSA!

Så bar det hemmåt...


Dag 2 - Blåbärsplockning!



Små tomtarna i skogen. Mormor fick vi släpdra...


Sanna posar i blåbärsristet


Fikastund med hembakt kaak och kaffe




Sanna och jag hade loppis. Mormor köpte en gris och ett leksaksparaply


Jag har bildbevis - morfar har dansat på bordet! Det var värre att komma ner än upp...

__________________________________________________________________________

Destination - Skräppvålen

På vandring till min farfars morfars barndomshem - Skräppvålen (eller Skräckgården som Johan trodde att det hette)


Farfar i berättartagen...

__________________________________________________________________________


Lökholmen - Strömstad


Lilla hjärtat och jag mellanlandade vid farfars snipa för en räkfrossa och välförtjänt sömn

__________________________________________________________________________

Liseberg - Göteborg


Är dom inte för söta!


Johan är trött på karusellköer. Här - 1 timme och 5 minuter till Balder


Micke nöjde sig med en kö. Sen fick det bli öl istället!

__________________________________________________________________________

Destination Rastaholm



Stekarhustru


Våra följeslagare

__________________________________________________________________________

Destination - Ridön


Johan och jag firar vår ettårsförlovningsdag (...eller nästa i alla fall...) på samma ö som ett år tidigare.

__________________________________________________________________________

Destination - Ljusterö


Firande av Johans chefs födelsedag. Dinon ser liiiiiite liten ut i jämförelse med storasyster Sunseeker Martinique



Stundtals var det en regnig helg - en spännande färd som höll på att sluta i en grundkörning.