Victory not Vengeance
-- Those who have faith, through it have power and they shall know glory unto the final end --
Det är märkligt hur en genre kan fascinera så mycket. En genre som är helt främmande och som är spännande och intressant, utan att egentligen ha den fulla dragningskraften så tillvida att man rycks med till hundra procent. Man kan bara stå där på ett nära men behagligt avstånd så att influensernas vatten står en upp till anklarna – man känner strömmarna och känslan i vattnet men grips inte med av kraften hos det.
Ungefär så känner jag för den kombination av synth- och gothkultur och musik som jag under de senare åren stött på tämligen frekvent. Denna märkliga och brokiga subkultur vars anhängare gör allt för att sticka ut och märkas men som misslyckas så fatalt. Detta eftersom även de andra klär sig i neonlinnen, vida byxor, platåskor, har piercingar på samma ställen och liknande tatueringar hämtade från sagornas värld. En sökande skara människor som förenas under en svart och mystisk fana…
Det finns någonting hos dessa människors som tilltalar mig. Passionen och sårbarheten hos dem skänker en dimension av frihet och exotisk mystik till denna redan innan så märkliga subkultur.
Det finns dock några komponenter i denna värld som jag kan ta till mig och kalla mina. En av dem är VNV Nation – den engelska synthgruppen som vi såg på Dieselverkstaden i Nacka nu i helgen. Sedan jag började lyssna på dem för ungefär tre år sedan har de lyckats klamra sig fast hos mig allt. Jag trodde faktiskt inte att jag förmådde bli ett större fan än jag redan är. Konserten i helgen bevisade dock motsatsen – den var fantastisk!
Jag har funderat över vad det är hos denna grupp som är så tilltalande… För min egen del tror jag det handlar om den genomtänkta enkelheten. Varma hjärtliga budskap till den lilla människan som syftar till att tro och lita på sig själv och ta hand om sin omvärld och sina medmänniskor. Opretentiöst, enkelt och uppriktigt. Jag tror dessutom att det är dessa raka och osminkade budskap i kombination med syntharnas mystik som fascinerar mig en hel del…
Det är även en fröjd att få gå på en konsert i en så pass smal genre. Hängivenheten till musiken är total och varenda människa i publiken sjunger och är som i trans. Lasse Winnerbäck eller annan mainstreammusik i all ära, men det går aldrig att uppnå samma passion hos en stor, bred publik. Hela konserten genomsyrades även av Ronan’s (sångarens) glädje och närvaro. Han snackade en hel del och ville uppenbarligen hellre ha en skön stund än att plöja låtar på löpande band.
VNV Nation är delar av synthens vatten som går mig upp till anklarna. Det är ett varmt och behagligt vatten som ger en förnimmelse där jag står och som tillåter mig stå kvar.
//Ninni
Les Weset och Papa BG på konsert.
The ballad. Ronan Harris i VNV Vation.