Ninni - life on a stick

Jag trodde verkligen att mitt nästa blogginlägg skulle handla om teatern som jag, Johan, Kerstin och Bertil var och såg i helgen. Men det blir inte så. Det blir inte så eftersom jag inte vet hur jag ska sammanfatta den. Så många tankar snurrar i mitt huvud och jag förmår mig liksom inte att samla ihop dem. Jag förmår mig inte förstå vad de menar eller vad de vill ha ut av berättelsen som helhet.

Dock läste jag Alex Schulmans recension av denna pjäs – Drömmen om Herrön. En sammanfattning som jag mestadels tyckte var träffande och relevant. Allra mest kanske jag håller med om de det vackra i de enstaka scener som, för mig, gjorde störst intryck. Inte minst då Robert Gustavsson står där med lösnäsa, fez och östgötsk dialekt och skämtar. Metodiskt och förödmjukande skalas sedan dialekten, utstyrseln och gesterna bort för att då lämna Robert utblottad och ensam med sitt ”skämt”. Det blev så starkt och tydligt. Kanske är det också det som sammanfattar dessa enstaka scener som jag berörs så starkt av – deras enkelhet och tydlighet. I övrigt är intrycket rörigt. Det lir rörigt eftersom jag inte förstår. Hmm… Det är besvärligt att inse att jag börjar bli mer och mer överens med Alex Schulman. Här hade han verkligen lyckats med sammanfattningen.

Idag har jag ägnat mig åt något som jag förstår bättre. Idag har jag nämligen varit och ridit. Förmodligen kommer en väsentlig del av den här bloggen handla om den ”jävla” hästen. Detta eftersom det just nu är en stor inspirationskälla för mig och en aktivitet som utgör en otrolig värme i det annars så kyliga november. Nja, varmt och varmt. Det är inte så jättevarmt att behöva byta om i en halvkylig husvagn både före och efter ridningen men det är det ändå värt! Mest synd är det väl om min allergiska pojkvän som får stå ut med mina hobbies. Staaaaackars Johan, som de säger…

Det är så skönt att se dig i sadeln. Det är där du ska vara. Det var så hon sa syrran, när hon var med mig för ett par veckor sedan. Det var skönt att höra, för det är så jag känner. Det är här jag ska vara. Det är någonting jag verkligen förstår. En häst som jag verkligen förstår. Inga konstiga dramatenpjäser som skall behöva tolkas. Bara uppriktig och tydlig horsemanship

Tack till familjen som låter mig ta del av deras fantastiska quartervalack och familjemedlem – Mr Johnny Tender. Tack även till Killinggänget som vill och vågar vända ut-och-in på både Dramaten och sig själva.

//Ninni

Det tog tid lite längre tid än vad jag hade räknat med att komma till skolan idag. Anledningen var att jag fastnade i Malou von Sivers program Efter Tio i vilket två – för mig – storslagna personer var gäster. Dessa två personer var radarparet Filip & Fredrik.

Filip & Fredrik har under 2000-talet skapat ett flertal rubriker och sägs av många gå över gränsen med mycket av det de gör. För mig är de dock något annat än flamsiga och ”elaka” entertainers. För mig är de samhällsspeglare som har den vackra förmågan att lyfta fram människors egentliga jag. De riktar inte sällan ljus mot tidsenliga fenomen och vågar skapa debatt.

I Efter Tio idag var det mycket prat om det hårt kritiserade programserien Ursäkta Röran (vi bygger om) som sändes i TV4 2002. I ett av programmen intervjuade Filip & Fredrik nämligen Robinson-Emma, som hon då kallades. Under hela intervjun smög de in anspelningar från nazismen - något som den intervjuade inte reagerade på eller märkte över huvud taget. Kvällstidningar och annan media rasade över denna ”förnedring” som det kallades och Filip & Fredrik fick sparken från TV4.

Det jag ser som viktigt i denna historia (och som uppenbarligen även var en del som Filip & Fredrik ville lyfta fram) var att den intervjuad personen ville se sig som en förebild för unga tjejer. Jag kan ha fel men jag anser ändå att en bra förebild inte nödvändigtvis inte behöver vara kysk, good-looking och karriärmässigt framgångsrik. En bra förebild för mig besitter istället egenskaper som kan sammanfattas med ödmjukhet, upplysthet och är även en person som kan stå för sina åsikter och handlingar.

Det må vara ett dåligt exempel eftersom det förmodligen är ur världen nu. Likväl är det ett exempel på Filip & Fredriks sätt att öppna ögonen på människor och få dem att tänka till. Jag ber inte hela världen om att gilla Filip & Fredriks humor och tillvägagångssätt även om jag själv oftast tycker att det är skitkul. Jag ber dig dock att kolla en extra gång och verkligen försöka förstå vad de menar och vad de vill säga. Jag ser nämligen två oerhört varma, öppna människor som värderar ödmjukhet högt och som kan hjälpa oss att skratta hjärtligt åt vår omvärld. Att försöka förstå innebörd gäller förstås inte enbart för denna entertainerduo utan för alla människor! Se om du kan hitta budskapet bakom orden – i bästa fall lär du dig att se världen ur ett nytt perspektiv.

Någon mer än jag som har åsikt i frågan?
//Ninni

               Ni måste se till att ha nya blommor på bordet. Speciellt den här mörka årstiden. 
                                                          Kram från er kompis

Så stod det på den underbara buktten som fanns placerad utanför vår dörr när vi kom hem idag. Avsändaren var okänd och mottagaren var både jag och Johan. Konstigt eftersom vi varken fyller år eller någonting liknande...

Snittblommor är en lyx och ännu bättre blir det med tanke på att det är med en hälsning som annars är svår att förklara med ord. Det var i alla fall så hon sa när jag ringde till henne. För konstigt nog visste jag direkt vem avsändaren var.

Tack underbara Linda för blommorna och tack för att du tänker på oss. Det värmer i den här mörka årstiden. Det värmer med tanke på jobbiga händelser som skett på sistone. Det värmer alltid.

Tack för att du finns!
//Ninni

                     
Sorry för den dåliga kvalitén på bilden. Mobilkamera får funka när den vanliga kameran har slutat fungera.

Det gör så ont. Så ont att se dig lida.

Ju mer jag tänker på det påminner jag mig själv om min egen period av lidande och självdestruktivt beteende. Jag påminner mig själv om demoner, tröstlöshet, ensamhet och hopplöshet. Jag påminner mig själv om anorexins klor som håller ett stadigt tag och som vägrar släppa hur mycket jag än skriker, ber och kämpar. Hur den sakta men medvetet drar mig bakåt, in i en långsam död. Människor ser mitt lidande men har svårt att förstå. Svårt att förstå min ensamhet och svårt att förstå varför jag ”väljer” döden.

Det går inte att ge en konkret lösning till hur det går att få demonernas klor att släppa taget. Hur hopplösheten tillslut kan och ska vändas till optimism och ett jävlar anamma. Jag vet bara att det går. Tyvärr är det dock bara du som kan hitta en väg ut från detta enorma mörker.

Jag önskar att jag kunde hjälpa dig. Hjälpa dig att ta kål på dessa hemska demoner och hitta vägen till ljuset och värmen. Jag vet att det enda jag kan göra är att visa vad värmen innebär. Visa att det finns ett fantastiskt liv på andra sidan. Jag vill också påminna dig om att den dagen du hittar ut kommer du vara större och starkare än vad du någonsin varit innan.

Jag vet. Jag har vart där. Jag har hittat ljuset och värmen och jag är starkare än jag någonsin kunnat drömma om!

Jag älskar dig!

Jag och Linda har vart på båtmässan idag tillsammans med hennes supergoa barn; Emilia och Ian. Båtmässa är kul. Riktigt kul! Idag var det bara lite annorlunda än vad det brukar vara.

Herrar i piké och marinblåa tröjor med ett diskret Ralph Lauren-märke på. Ett klimat som kräver ett stort mått av entusiasm och erfarenhet. Pretentiösa diskussioner med vänliga representanter för Princess, Fairline, Bavaria och Sealine som enbart slutar med att herrarna får med sig en broschyr hem mest för att det ska vara så. En livsstil där kunnande och pengar värderas högt och där ingen jävla rookie skall tro att han har en given plats. (I och för sig kan okunniga kvinnor få vara med eftersom det är ganska behändigt för dessa världsvana män få glänsa och stå för besluten.)

Själv är jag egentligen genuint intresserad och är den första att erkänna min fascination är dessa stora vackra farkoster. Jag visar ofta detta och försöker att lära mig allt jag kan. Mycket handlar det om just intresse men förmodligen även en hel del om att jag en dag vill kunna mäta mig med alla dessa ”nördiga” män och kanske till och med att kunna slå dem på fingrarna en vacker dag. För sånt triggar mig!

Scandinavian Boat Show (höstmässan som den även kallas eftersom det även finns en mer allmän mässa på våren) är de välbetalda medelålders männens lekstuga. Det är här alla stora, dyra båtar ställs ut och det är här en 37 fots motorbåt för 4 miljoner känns ”lagom”. Ungdomar har ingenting där att göra – de har ändå inte råd. Intresserade pensionärer upplevs mest som jobbiga eftersom de i de allra flesta fall har båtar och motorer från stenåldern som ingen vill veta av. Fruar och kvinnor kan väl få vara med mest för att de måste – de är ju bra att ha för att dra i tampar, fendrar och hålla på med ”lull-lull” som i övrigt är ointressant för deras makar. Till exempel kylväskor, marinblåa kuddar, flytvästar och annat krafs som ändå måste finnas. Barn stör i allmänhet atmosfären. Det är fascinerande det där…

Just därför var jag så nöjd idag. Nöjd att för en gångs skull springa runt på båtmässan på ett barns nivå. Två busungar som hoppar i båtarnas dubbelsängar och som springer runt på däck och leker kull. Herrarna i Ralph Lauren-tröja låtsas inte som om vi finns och deras fruar kastar menande blickar som om det skulle vara bättre att lämna barnen hemma. Jag kan bara säga: I love it! Jag älskar att vända upp och ner på och störa pretentiösa tillställningar. Jag älskar barn och jag älskar tillfällena till lek och den prestigelöshet som de omger sig av.

Tack Linda, Emilia och Ian för en kanonmysig dag!

//Ninni

En ny blogg och ett nytt försök att samla tankarna och omvandla dem till ord. Som ett trassligt garnnystan ligger tankarna och funderingarna i bakhuvudet och jag försöker ofta reda ut detta nystan genom grubbleri och självrannsakan. Dock ser jag ibland tillbaka och inser att bloggandet har varit ett bra redskap tidigare. Det hjälpte mig att åtminstone hitta ändarna på detta enorma garnnystan. Varför skulle det inte även kunna göra det nu?

November är för mig en fullspäckad månad. Det känns skönt eftersom denna annars så gråa månad förmodligen kommer att bli färgsprakande och en period att minnas. P!nk-konsert, Killinggängets uppsättning på Dramaten, Stockholm International Horse Show, möten med vänner och inte minst mina underbara syskon som allihop kommer att hälsa på mig i omgångar. Lillebror har precis åkt hem efter en vistelse hos mig och Johan – några underbara dagar som var både stärkande och lärorika. Mina syskon är så underbara och jag är så lycklig över att de börjar ta initiativ till att komma hit till mig och den annars så stressiga och överväldigande storstaden.

Välkommen att vara med mig i trasslandet med mitt garnnystan utan slut. Välkommen att ta en titt in i mitt liv. Jag ska försöka få ut något nyttigt ur varje dag. Försöka ta mig tid att formulera detta i ord på min nya blogg!

Detta är fortsättningen på i05madfr.blogg.se...

//Ninni