Ninni - life on a stick

Jag trodde verkligen att mitt nästa blogginlägg skulle handla om teatern som jag, Johan, Kerstin och Bertil var och såg i helgen. Men det blir inte så. Det blir inte så eftersom jag inte vet hur jag ska sammanfatta den. Så många tankar snurrar i mitt huvud och jag förmår mig liksom inte att samla ihop dem. Jag förmår mig inte förstå vad de menar eller vad de vill ha ut av berättelsen som helhet.

Dock läste jag Alex Schulmans recension av denna pjäs – Drömmen om Herrön. En sammanfattning som jag mestadels tyckte var träffande och relevant. Allra mest kanske jag håller med om de det vackra i de enstaka scener som, för mig, gjorde störst intryck. Inte minst då Robert Gustavsson står där med lösnäsa, fez och östgötsk dialekt och skämtar. Metodiskt och förödmjukande skalas sedan dialekten, utstyrseln och gesterna bort för att då lämna Robert utblottad och ensam med sitt ”skämt”. Det blev så starkt och tydligt. Kanske är det också det som sammanfattar dessa enstaka scener som jag berörs så starkt av – deras enkelhet och tydlighet. I övrigt är intrycket rörigt. Det lir rörigt eftersom jag inte förstår. Hmm… Det är besvärligt att inse att jag börjar bli mer och mer överens med Alex Schulman. Här hade han verkligen lyckats med sammanfattningen.

Idag har jag ägnat mig åt något som jag förstår bättre. Idag har jag nämligen varit och ridit. Förmodligen kommer en väsentlig del av den här bloggen handla om den ”jävla” hästen. Detta eftersom det just nu är en stor inspirationskälla för mig och en aktivitet som utgör en otrolig värme i det annars så kyliga november. Nja, varmt och varmt. Det är inte så jättevarmt att behöva byta om i en halvkylig husvagn både före och efter ridningen men det är det ändå värt! Mest synd är det väl om min allergiska pojkvän som får stå ut med mina hobbies. Staaaaackars Johan, som de säger…

Det är så skönt att se dig i sadeln. Det är där du ska vara. Det var så hon sa syrran, när hon var med mig för ett par veckor sedan. Det var skönt att höra, för det är så jag känner. Det är här jag ska vara. Det är någonting jag verkligen förstår. En häst som jag verkligen förstår. Inga konstiga dramatenpjäser som skall behöva tolkas. Bara uppriktig och tydlig horsemanship

Tack till familjen som låter mig ta del av deras fantastiska quartervalack och familjemedlem – Mr Johnny Tender. Tack även till Killinggänget som vill och vågar vända ut-och-in på både Dramaten och sig själva.

//Ninni