Ninni - life on a stick

Jag har helt uppenbart hamnat på den vackraste platsen jag någonsin besökt. Olyckligtvis har jag dock begränsade möjligheter att förmedla bilder men ska göra ett försök att lägga upp några halvtaskiga och snabbt tagna foton från mobilen så småningom. Av samma anledning vill jag istället försöka beskriva mina upplevelser med ord. Vallebona - som är namnet på gården som utgör min hem under denna vecka - ligger högt beläget på den toscanska landsbygden. Med 340 meter över havet är utsikten över grannskapet mer än förträfflig. Prydliga vinodlingar och lummiga olivlundar syns på långt håll breda ut sig genom dalar och höjder i fjärran. Det är just sådana variationer - höjdskillnader och skiftande gröna kulörer - i kombination med små, pittoreska gårdar i blekgult sten och små, slingrande asfaltsvägar (där möte bilar emellan inte är tänkt) som gör det hela oemotståndligt och rofyllt på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt.  Att dessutom få möjlighet att uppleva de romantiska vyerna till häst ger ytterligare dimensioner genom dofter och att få känna närheten till landskapet. Lukter från - för mig - främmande blommor övergår till välkända örtdofter från oregano och timjan (det bör nämnas att jag lyckades förväxla ett - som jag trodde - brännässelsnår med vildväxande oregano). Allt harmoniserar så väl i den annars så klara luft som uppstår tack vare höjden. Vallebona är en lugn och familjär hästgård som drivits för gäster av samma par i över 20 år. Många av de andra gästerna jag möter är "stammisar" som, enligt de själva, kommer så ofta de kan vilket skvallrar om den trivsel som finns här. Boningshuset är gammalt och givetvis i blekgult sten med murgröna som klättrar längs fasaden. Vinet vi dricker är från granngården och maten är typiskt italiensk och ett himmelrike för pastaälskare! Jag måste medge min förvåning vid första middagen där jag hade lyckats äta mig mätt och belåten på de dubbla pastarätterna som serverades när jag sedan insåg att det serverades mer än "bara" pasta. Hade helt förträngt de italienska sederna som aldrig består av bara en rätt men har numer lärt mig att Vallebona alltid serverar en så kallad secondo piatto bestående av kött och välsmakande grönsaker efter pastan som är primo piatti. Detta både till lunch och middag. Till middag serveras även il dolce som är en efterrätt. Vi får väl se hur det går att komma i ridjeansen i slutet av veckan... Jag tittar mig omkring... Nere i paddocken är det full rörelse med lektioner. Bredvid mig sitter en av gästerna och läser en bok (som med all sannolikhet är en deckare på tyska :-)). Sonen i huset sitter på terassen och röker med sin svåger och hans lilla valp har fullt upp med att brottas med en pinne bredvid honom. Från köket börjar de välkända dofterna komma. Hoppas kokerskan Liza snart är klar med maten.. Det var längesedan jag var såhär avslappnad...