Ninni - life on a stick

Promenerar man ner i dalen nedanför Vallebona, längs den långa välkända galoppstigen vid sidan av en av de många (och numer mycket omskrivna) olivlundarna, förbi den gamla väderkvarnen, genom allén av prydliga barrträd av okänt slag och upp på nästa höjd så kommer man så småningom till värdparets bostad. Det ligger lika fint beläget med utsikt över dalen, men är ändå mysigt undangömt i den lummiga grönskan. Jag förstår verkligen att det är en oas för familjen som annars är ständigt omringade av frågvisa semesterfirare. I min värld upplevs det därför som tämligen märkligt att man valt att placera gårdens enda pool intill denna oas - något som givetvis inte undgår gästerna på Vallebona som gladeligen tar sig et svalkande dopp när solen gassar som mest (och ingen ridtur är planerad givetvis). Återigen fascineras jag av familjens gästfrihet som ser poolens placering som allt annat än ett problem och där Franco gärna skjutsar fram och tillbaka i sin fyrhjulsdrivna slitna Nissan-pickup när han ändå ska åka hem varje dag för en siesta efter lunch. Givetvis tackade jag för erbjudandet om skjuts men föreslog ändå en promenad i det fina vädret - det är ju ändå bara ett par kilometer att gå och jag vet ju hur man tar sig dit. Flera gånger har ju huset pekats ut och dessutom har vi ridit förbi där vid ett flertal tillfällen. Förslaget nedslogs med stora protester och argument om att det faktiskt är 35 grader varmt och att de kanske hade varit ok om marken hade varit platt. En promenad var alltså inte att tänka på - något som jag annars hade sett fram emot. Däremot skulle den svenska familjen, som anlände två dagar tidigare, inte rida igår eftermiddag och det föll sig därför bra att jag kunde åka med dem. Den lilla hyrda Citroënen höll på att dö uppför backarna med tillslut fick vi ändå vårt svalkande dopp. Det var skönt att komma iväg från ridkläderna ett tag och - likt en riktig svensk på semester - ligga och steka i solen. När jag kom hem tillbaka till Vallebona kunde ja däremot inte hålla mig längre utan skuttade i ridkläderna igen och gick till stallet för att hjälpa till med de jag kunde. Stallet ha verkligen blivit som en drog här nere!