Ninni - life on a stick

Vid lördagens middag fick Franco återigen återgå till ritbordet och hade efter det skrivit ett nytt hästnamn vid sidan av mitt eget namn. Den här gången var det Aramis - en häst vars symbol var ett öga, vilket jag inte för mitt liv kunde förstå vad det betydde. Hursomhelst visade det sig dock att denna häst var som gjord för mig och söndagens tur blev fantastisk! När jag vid kommande middag försökte förklara hans awesomeness för mina vänner runt bordet tyckte alla att de var roligt att jag tillslut hittat rätt. Jack - en pensionär från England som för övrigt har besökt Vallebona flera gånger per år i 14 års tid - nickade förstående och tyckte att jag och Aramis var ett vackert par. Reino däremot - min bordsgranne som dessutom jobbar på gården - bara log och sa "Doesn't all girls like bad boys?!". Det var ett uttalande som förmodligen stämde onödigt bra vid just detta tillfälle och som fick mig att skratta gott. Aramis är en ståtlig och oförstörd ung valack (bara fem år gammal). Hans glänsande fuxfärgade hårrem och breda bläs ger ett majestätiskt intryck som jag på en gång föll för. När jag tidigt på söndagsmorgonen kom för att sadla honom för första gången gav han mig sin fulla uppmärksamhet med spetsade öron och ett vänligt och ömt buffande med mulen. Jag blev som en liten flicka på nytt och förälskade mig en denna vackra och kärleksfulla gentleman. Väl ute i skogen visade sig Aramis vara känslig och lyhörd. Han reagerade fullt ut på mitt minsta kommando i både skritt och trav. Vid en vidsträckt vinodling stannade dock vår guide upp och jag förstod direkt att det var dags för vår första galopp. Guiden bekräftade detta, manade på sin häst och jag gjorde detsamma med Aramis. Med ett lätt tygeltag höll jag till en början in honom i en rund och kort galopp. Han förstod mig och höll igen så gott han kunde även om jag kände hans enorma styrka under mig och att han egentligen inte ville annat än att öka steget och hastigheten. Efter att ha fått bekräftelse att jag hade kontroll lättade jag på sitsen och tygeltaget för att låta honom löpa vilket var som att släppa en bomb... En mer explosiv individ har jag aldrig varit med om! Lekande och sprudlade seglade han uppför vinodlingen och jag kan för mitt liv inte först hur de går att kombinera bocksprång med en sådan hastighet. Aramis lyckades trots allt med det... Ung och oförstörd är han denna fantastiska skapelse. En bad boy och en eye catcher som vet hur han ska fånga flickornas uppmärksamhet. Nu vet jag precis vad Franco menade med ögat som symbol för Aramis. Ingen kunde väl ana att jag skulle falla så hårt för yngre pojkar... :-)