Ninni - life on a stick

Det har varit en märklig tid… Sedan förra blogginlägget blev min morfar sämre och jag valde att återigen bege mig av till Värmland för att få hälsa på honom och vara nära. Lyckligtvis togs han ur respiratorn redan samma dag jag kom och det verkar bli ett lyckligt slut även denna gång… Givetvis har han fortfarande en lång väg att vandra men ljuset i tunneln har uppenbarat sig – om än ett relativt otydligt ljus än så länge…

Efter allt som har varit känns det nu skönt att påbörja en ny termin i skolan. En möjlighet ges att komma in i någon form av vardag och jag slipper därmed fokusera på företeelser som inte går att påverka… Dock känner jag mig tämligen segstartad och är tacksam över att ett enda möte varit inplanerat denna vecka.

Mötet, som ägde rum igår, var för vårens stora projekt Spiros i vilket jag har fått möjligheten att delta. Tillsammans med en bunt doktorander i bland annat mekatronik, kemi och elektroteknik samt några andra mastersstudenter ska vi vidareutveckla en urban concept car som går under namnet Spiros. Denna bil skall vi sedan tävla med vid Shell Eco Marathon som hålls i Tyskland vid EuroSpeedway Lausitz Racing Circuit i slutet av maj.



Jag är otroligt taggad för det som ligger framför mig även fast det är högst oklart vad jag kommer kunna tillföra. Jag och mina pluggkompisar Christina och Patrik har blivit någon form av projektledare för alltihop, vilket i första hand grundar sig på att vi inte kan mäta våra tekniska förmågor med doktorandernas. Dock ska vi tillsammans även försöka utveckla någon form av bränslereglersystem. Vi får se vart det slutar…

Än så länge känner jag mig dock väldigt lost, vilket även tydliggjordes på mötet igår. Det är allt från bränsleceller till suspension systems som de andra teammedlemmarna pratar om och det känns som jag åtminstone vill ha en övergripande koll på de olika delarna. Jag har ingen aning om var jag ska börja informationshämtningen. Därför väljer jag att blogga istället…

Mer info om Spiros lär komma eftersom jag förmodligen kommer at bosätta i någon form av labb hela våren. Dessutom ska jag ta bort det förbannade gipset på tisdag och därefter få börja rida Johnny igen. Allt känns härligt och jag har återfått min energi.  Nu kickar vi igång maskineriet!

//Ninni




Soon it's you and me, honey!