Så kom jag i rullning igen
Från att ha haft ett jullov – som likt en vagga gungat mig till sömn och lugn med sin stillsamma rörelse – har jag nu återgått till vardagskarusellen. Karusellens enspårighet och monotona rörelser vänjer man sig väl vid så småningom men innan dess är det riktigt spännande att få åka med i alla dess svängar. Att återigen få ta fram kalendern. Att få boka in möten och träffar. Att försöka pussla ihop skola och jobb. Att återigen få strukturera upp vardagen. Det är en härlig känsla såhär i början av terminen!
Jag har inte haft några särskilda förväntningar på terminen som jag nu påbörjat. Jag visste bara att den skulle bli annorlunda på grund av att kurserna i vår gör avstickare från den vanliga, teoretiska föreläsnings- och lektionsplanen. Efter en vecka i skolan gläder det mig därför nu att kunna säga att jag är taggad! Kanske beror det på intressanta och spännande kursintroduktioner. Kanske beror det på ett återvändande ljus. Kanske är det en kombination.
FiM (Fördjupningsarbete i Mekatronik) – Efter flera års inhämtande av information får vi tillslut börja använda oss av våra kunskaper på riktigt! Meningen är att vi skall bli ”specialister” inom något mekatroniskt kunskapsområde för att sedan arbeta i grupp och bygga någonting som faktiskt fungerar – en robot kanske. Till en början har vi fått lite kretskort med mikroprocessorer och en jäkla massa oförståeliga dataprogram. Hela dagen idag har jag suttit och kliat mig i huvudet och försökt sätta mig in i programmeringskonstens oförståeliga värld – något som jag antar kommer ta åtskilliga dagar till.
Organisationspsykologi – Ett ämne som jag aldrig tidigare kommit i kontakt med innan men som intresserar mig mycket! Det enda tanken som slår mig är dock: HUR begåvat är det på en skala att välja 15 poäng på distans när man:
1. Aldrig tidigare läst en distanskurs?
2. Har självdisciplin som en bulimiker?
3. KNAPPT har haft mer än en bok per kurs tidigare (kurslitteraturen här innefattar sex böcker och jag brukar tröttna efter en halv)?
Ändå måste jag säga att det är riktigt skönt att föreläsningarna utspelar sig hemma där man kan sitta i en soffa med en fruktskål framför sig. Det känns mer ok att råka snarka där än i en föreläsningssal med hundrafemtielva personer. Heja distanskurser!
//Ninni
Mitt hemmalabb som jag hoppas kunna utvecklas till någon rolig och intressant pryl innan våren är slut.
Så DETDÄR är ditt hemmalabb? Jomentjena ingenjören(som knappt får på Dizzy hundtäcket;)) Kul å höra att din optimism gentemot vardagen återvänder med våren! Saknar dej.
Det bästa är att tiden går fortare med åren och det gör att vintern blir kortare också.
Distanskurser verkar ju helnice. Får se till att finslipa disciplinen lite bara - det kanske finns en distanskurs för det också...
Tove: Kom inte här å kom! Jag som har yggt upp mina planer på hur mitt hemma labb ska bli en rymdstation och allt möjligt =)
Linda: Det är ju bra - att tiden går fortare med åren =) Förresten - jag tror faktiskt att distanskurs skulle passa dig skitbra!
Jag håller med, måste prova. När Emilia var bebis fick jag för mig att jag skulle förbättra mitt betyg i psykologi. På den gamla goda tiden så avsaknade jag allt vad disciplin heter. Somnade så fort jag öppnade boken - ingen struktur och inget resultat. Får se om det går bättre den här gången.
haha ditt hemmalabb XD Det där skulle jag kalla att du råkat förstöra en miniräknare för att du skulle se hur det såg ut innuti och sen inte kunnat få ihop den igen :) närrå du är så duktig så syrran ^^ hehehe