Ninni - life on a stick

Fasen… Ju längre tid som går desto mer får jag att sammanfatta. Håll i er nu!

Årets påsk har varit en klassisk påsk. Ni vet en sån där påsk som firas med familjen och då man målar ägg, letar ägg, äter ägg, kramas och mår allmänt bra. Ett härligt och oväntat godis i påskägget var dessutom att hela, halva familjen var med. Hela min fantastiska, stora, älskade familj!

Skärtorsdagen och långfredagen tillbringade vi, till råga på allt, i Oslo hos Tove vilket var en upplevelse i sig. Världsvant och stolt visade hon upp sin vardag och jag kan inte undgå att påpeka att jag är så förbannat stolt över min lillasyster! Det lugn och den trygghet som hon har uppnått i sig själv genomsyrar varje steg hon tar och varje guidning hon gjorde genom den norska hufvudstaden. Löööv ya, sis!

En klassisk påsk skall ju även följas av ett klassiskt påsklov – och det gjorde det. Lov är väl i och för sig att ta i eftersom man ändå har saker som kan göras i skolan men det är åtminstone mer ledigt än vanligt!

Som vanligt fanns det plats för njutning av ridning och vår. Till njutningshjälp hade jag även en outnyttjad julklapp som jag fått av min svärmor – ett presentkort på en spa-behandling på en av Stockholms ”skönhetsskolor”. Åttio minuters aromamassage fick det bli och jag blev påmind över vilken otrolig lyx det är att få en djupgående genomgång av sin hårt utsatta (…???...) kropp. Jag tror dessutom att det är ett gott tecken att vakna upp från den djup avslappningen och känna att dreglet nästan rinner genom hålet i massagebänken. Tack snälla Kerstin!

Massagestunden slutade dock med att den nätta lilla massörskan försiktigt började fråga om mitt ansikte – vad jag använde för rengöring och vad jag använde för krämer. När jag svarade att jag aldrig i hela mitt liv använt en ansiktskräm såg tjejen ut som hos sett ett spöke... Det slutade med att jag gick hem med ett starter-kit för ansiktsbehandling eftersom jag insåg att det jag kanske åtminstone borde ge denna miljardindustri en chans. Till alla er där ute – säg ALDRIG till en hudterapeut att ni inte vårdar ert ansikte med omsorg!!! Jag vågade inte ens nämna att jag enbart tvättar ansiktet med tvål utan lät henne tro att jag enbart använder fel ansiktsrengöring.

Hur som helst – även denna helg fick en oväntad vändning. Johan och jag lyckades, på något konstigt vänster, komma över en svit på ett finare hotell i stan. Vi insåg ganska snabbt att vi inte kunde tacka nej till detta generösa gratiserbjudande och tillbringade därför lördagsnatten i Gamla Stan. Lite konstigt att övernatta på hotell i sin egen stad men det var ändå hur mysigt som helst! Tack Stefan och Fia för den helt suveräna lördagskvällen och för att ni tog ert förnuft till fånga och överlät sviten till oss!

Huvudvärken från den tillhörande utgången på lördagskvällen gjorde sig dock påmind på söndagen inför det stundande dopet för Johans kusinbarn. Det är en ny erfarenhet att komma till kyrkan bakfull men om Gud skulle finnas så tror jag ändå att han skulle förlåta oss. Dock satte vi oss längst fram för att åtminstone inte ta kål på resten av församlingen. 

//Ninni


Rambo och Linas nya småsyskon - sju slöjstjärtar vid namn Börje, Svenne, Stina, Lisa, Karin, Kenta och Stoffe. Lina blev så till sig när hon skulle hälsa på dem att hon badade i akvariet. Nästa gång det händer lovar jag att papparazzifotografen ska vara där - det såg så gulligt ut! Dumma pippi!



Några juveler till min vå-tecken-samling. De första hittade jag redan innan påsk men nu kryllar Segeltorp av små gula solar!



Jag, Johan och den nydöpte lille Anton. Han grät inte en enda gång under hela eftermiddagen utan skrattade bara åt alla som närmade sig honom. Killen har gått i charmskola tidigt. Supergoa unge!